En gång är ingen gång, två gånger är en vana. Vad är då tre? En rutin? Dunkade iväg mitt tredje PT-pass igår. Det var som vanligt jättejobbigt. Men jag antar att om det skulle vara lätt att träna skulle fler se ut som Brad Pitt och färre som Barbapapa.

Hursomhaver. Hanna hade precis som vanligt förberett en massa ”roliga” övningar. (Absolut inte den norska varianten av roliga.) Mycket fokus på löpstyrka som vanligt. En cirkel som inleddes med benböj med skivstång, fortsatte med den hederliga TRX-rodden vidare till att hoppa box. Hoppa box gick, om jag får säga det själv, oerhört bra igår. Jag är lite skeptisk till om det ser graciöst ut men bra gick det och jobbigt är det. Efter boxen så vidare till utfall med vridning och till sist den härliga stationen burpees på boll som vickar. Alla övningar hur bra som helst och hur jobbiga som helst.

Hanna är inte bara en utmärkt PT, hon är också duktig på att dokumentera mitt lidande. Festligt!