Det enklaste sättet att vara ensam i löpspåret är att springa när det regnar. Att göra det är som att handla på Ica Maxi klockan 21.58 en lördag. I ett magiskt trollslag så försvinner alla löpare i Sverige så fort det minsta lilla regnmol uppenbarar sig på himlen. Poff. Alla borta. Lika tomt som Essingeleden är på midsommarafton. Lika tomt som det är på roséhyllan efter första soldagen.

Delvis förstår jag det. Inte så att jag jublar inombords när det regnar ute och segerglatt knyter näven men hade jag bara sprungit när det är 18 grader, medvind och sol så hade min löpning begränsats till de två dagarna i juni när vi har det vädret.

Men seriöst. Vuxna människor som stannar inne för lite regn? Om det är syndaflods-klass hade jag kunnat köpa att man stannar inne men det är sällan det är i sådan klass att Noa går ut och börjar bygga på sin ark.

Huden är vattentät som min kapten i lumpen alltid sa.