Som alla uppfödda på 90-talet känner till så fanns det tre sätt att skaffa sig respekt i de kommunal bruna kapprummen och kissgula korridorerna på högstadiet. Jag pratar givetvis om tjuvrökning, armbrytning och armhävningar. Tjuvrökare var högst upp på listan. De mest förbjudna av det förbjudna. Som trotsade både skolkurator, A Non Smoking Generation och ålderskrav på cigg och smög bakom musikskolan och bolmade cigg på 10-rasten. Rebellerna som man även om man aldrig skulle våga lite i smyg såg som rätt balla.

God tvåa var armbrytarna. Och om tjuvrökarna var tidigt ute att tänka genus och hade en relativt jämlikt fördelning så hade 90-talets feminist rörelse inte nått armbrytarna. Vi snackar testosteron-stinna snuskillar som mekade EPA innan en anna kunde cykla. Kanske inte de mest skarpslipade knivarna med det kompenserade de friskt med råstyrka.

På bronsplats fanns armhävarna. Sportkillarna företrädesvis. Jag ville vara en av dem men jag var målvakt i fotbollslaget. Mest för att jag då slapp springa så förbannat. Och jag fuskade alltid med armhävningarna. Och blev aldrig bra på det. Och kom aldrig på bronsplats. Jag säger inte att det är därför men det kan, jag säger kan, vara så att det är därför jag skaffade den här appen. Tydligen ska den göra mig till ett monster på att göra armhävningar.

Jag har gjort 42 hittills. På fem dagar. Vi får väl se hur det blir med den där bronsplatsen.