En vanlig dag i en pappaledigsliv innebär förutom ett ständigt svabbande av golv, drickande av kallt kaffe och bytande av blöjor också en ansenlig mängd promenader. När den mindre familjemedlemen ska sova finns det ingenstans det sovs så bra som i en vagn. Antingen i den vanliga eller i joggingvagnen. Ibland blir pappan avnudsjuk på att den mindre familjemedlemmen blir nedbäddad och dragen runt på platser medans pappan glatt får skjuta på och svettas.

Under flera av de här promenaderna har jag stött på dem. Och med dem menar jag företrädesvis män i lite för tighta byxor och lite för tight funktionströja. Jag vill inte kalla dem MAMILs, det vill jag inte, för det är inte riktigt medelåldersmän, det är yngre förmågor också.

Och det är inget fel på att träna, det är det verkligen inte. Jag gillar det också. Men män, vi måste prata om det här med hur man springer och hur man lämpligtvis förhåller sig till sina så att säga medtrafikanter på gångbanor. Trots vad du lärt dig på forum och internetz så är löpning inte en sport där det gäller att springa så nära andra människor som vanligt. Vill du framkalla känslan av att springa i en folksamling så finns det lopp för det. Och du behöver rimligtvis inte träna på det innan.

Du tycker jag var i vägen? Jag försöker ha ögon i nacken för jag vet hur det är, man vill kunna springa om men om jag nu inte hinner riktigt så snabbt till sidan så behöver du väl inte skrika svordommar? (Ja, jag tittar på dig, man i 35-års åldern runt Råstasjön i tisdags.) Du kanske fick sakta ner ditt intevallpass med fem sekunder och baserat på hur otroligt mycket du flåsade och frustade så gjorde det dig gott.

Vilket för oss in på nästa punkt. Förutom att springa nära folk, kan vi inte enas om att det heller inte är en tävling om vem som kan låta högst när han springer? Nog för att jag själv tycker att tillexempel 4×4-intervaller är en nära döden upplevelse av rang men bara för det behöver jag inte låta som om jag faktiskt höll på att dö. Känner inte alls det behovet. Är det för att ni vill att vi andra ska se hur duktiga ni är?

And this one goes out till alla män. Jag har ännu inte mött den kvinna som gör så här. Och då har jag gått 180 kilometer den senaste månaden. Män – skärp er!