Hur man än vänder och vrider sig så har man rumpan bak. Det stämmer inte minst på badhus. Vi har pratat om det förr men det tåls att upprepas för det är ett fenomen som aldrig upphör att förvåna. Jag talar såklart om äldre herrars totala oblyga nakenhet på badhus. Den diskrimineringsvurmande påpekar här att jag generaliserar in alla äldre män i den här kategorin men då vill jag bara göra det klart att det är för att alla äldre män är i den kategorin. Det finns ett rakt samband mellan ålder och total avsaknad av känsla för nakenhet. I alla fall i omklädningsrummen på samtliga badhus jag har besökt under 2017.

På ett sätt avundas jag deras totala nonchanlans inför sin nakenhet när de, för sin ålder vigt svingar upp ena benet lite käckt på bänken precis bredvid där en annan lagt sina badkläder och sedan börjar att torka av benen med hela härligheten dinglandes på ett avstånd som med alla mått mätt kan definieras som för nära. Jag avundas den så tillvida att de är så obrydda. Tänk att vara så obrydd inför livet i stort. No fucks given så att säga.

Samtidigt förfasas jag eftersom, well. Deras paket obönhörligen hamnar i siktlinjen och förevigas på hornhinnan på ett sätt som inte ens skulle kunna utraderas med Sveriges samlade mängd aceton.

Jag undrar också när den här obryddheten infinner sig? Är det vid en given tidpunkt i livet? Kommer jag att komma dit och på samma sätt svinga benen hit och dit på åldernshöst eller fortsätta med att vira handduken så tätt att det går att missta mig för en egyptisk mumie, uppgrävd på sent 20-tal, där jag skyndar till duschen? Jag antar att den som lever får se.

Fram tills det eventuella dinglandet fortsätter jag i alla fall att träna simning. 1900 snabba meter idag innan middagen.