Det har hela tiden varit långt kvar till Axa Fjällmaraton. Typ hela sommaren. Igår slog kalendern om och juni blev juli. Jag har ingen riktig koll på var juni tog vägen. Helt plötsligt var det bara juli. Som om juni röstade och gjorde sin egen kalender-brexit. ”Jag vill inte vara med mer” och sedan bara dumpade överallt på juli och ba ”klara dig själv nu!”. Så känns det.

Vilket är synd för jag hann knappt träna i juni. Förkylningen som jag fick för mina synders skull (eller något i den stilen) ihop med lite för mycket kalas ställde förstås till det. Inte ett rekorderligt långpass hann jag knåpa ihop innan kalendern slog om från juni till juli.

Eftersom det bara är ganska exakt 27 dagar kvar till Axa Fjällmaraton kan man misstänka att det skapade viss panik hemma hos Sundlo. Och tror man det så tror man alldeles rätt. Men jag har gjort indiska andningsövningar och kommit över det nu. Att jag i fredags sprang 24 kilometer i kuperad har också hjälpt.