Del tjugofyra av uppochhoppa.se-träningsbloggsutmaning – alla delar kan läsas här.
Det är inte så mycket magi med i bilden när jag tränar. Det är väldigt få som spontant utbrister ”Å så magisk han ser ut” när jag springer förbi vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att jag mer ser ut som en deprimerad Sankt bernhardshund som sålt smöret och tappat pengarna när jag springer intervaller. Men träning kan ändå vara magisk.
Mest magiskt är att träna i kustbandet eller i fjällen. Morgon-BRAK på en klippa längst ut i kustbandet är fortfarande ett fantastiskt minne från lumpen. Må hända lite bättre så här 11 år efter att det faktiskt genomfördes. Löpning uppför till Trillevallen är inte heller jättetråkigt även om just den sträckan är sjukt jobbig efter som det är uppför precis hela tiden. Lika magisk kan det vara att klippa portar på storslalomträningen, ligga och leta efter det perfekta skäret.
3 Comments
Camilla
juni 25, 2015 at 12:26 e mHärligt med träningsmagi!
Johannes Sundlo
juni 26, 2015 at 11:39 e mVisst är det?! 🙂
Anna
juni 25, 2015 at 9:32 e mJag hade ett magic-moment igår faktiskt. Det dyker kanske upp ett par gånger om året. De andra träningspassen kan förvisso vara bra (eller mindre bra, eller rena rama döden).
Iallafall så har jag en helt vidrig backe på slutet av mitt femkilometersspår (som för övrigt är en sjukt backig femma). Backen kommer ungefär 700 meter från slutet är sjukt lång och lurig. Man ser nämligen bara halva backen, sen kommer en krök och efter kröken är det lika mycket backe kvar. Pannbenstortyr alltså.
Det som hände igår var att jag var så inne i mina egna tankar att jag bara matade på uppför den där backen och inte förrän jag hade nått kröken kom jag på att jag befann mig i den. Benen gick liksom helt av sig själva.
Det var mitt magic moment ;).