Del tjugofyra av uppochhoppa.se-träningsbloggsutmaning – alla delar kan läsas här.
Det är inte så mycket magi med i bilden när jag tränar. Det är väldigt få som spontant utbrister ”Å så magisk han ser ut” när jag springer förbi vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att jag mer ser ut som en deprimerad Sankt bernhardshund som sålt smöret och tappat pengarna när jag springer intervaller. Men träning kan ändå vara magisk.
Mest magiskt är att träna i kustbandet eller i fjällen. Morgon-BRAK på en klippa längst ut i kustbandet är fortfarande ett fantastiskt minne från lumpen. Må hända lite bättre så här 11 år efter att det faktiskt genomfördes. Löpning uppför till Trillevallen är inte heller jättetråkigt även om just den sträckan är sjukt jobbig efter som det är uppför precis hela tiden. Lika magisk kan det vara att klippa portar på storslalomträningen, ligga och leta efter det perfekta skäret.