Så jag hade en plan om att simma imorse. En ganska briljant plan i all sin enkelhet. Den bestod av att vakna innan 08 för att ta sig den dryga kilometern till vattenhålet i staden jag befinner mig i och där simma en stund. Rekognoseringen inför att äntra ett nytt badställe är alltid rigorös, så också i detta fall. Redan i förra veckan pratade jag med badet (eller möjligtvis en kommunalanställd kommunikatör) på Facebook – ha! Teknikens under. Hen rekommenderade att bada 08.00 exakt och man kunde läsa mellan raderna att efter 09.00 så kommer helvete braka lös så att säga. Lite som i valfri krigsfilm när de beställer artilleriunderstöd. Helt enkelt you do not want to be in the vägen som Clintan skulle väst fram om han hade jobbat på Lidköpings kommun as a kommunalanställd kommunikatör.
Min plan höll sådär. Jag har semester. 08. Gå upp. Inte min bästa sport.
Lyckades ändå rulla ur sängen strax efter 08.00 och med långsamma steg hasa mig bort till badet. Väl på plats var det som ett helt simmande bomullsfält i bassängen. Pensionärer. Det här kan bli riktigt grisigt han jag tänka samtidigt som jag gjorde bomben rätt ner bland bomullstussarna. (Nej det gjorde jag såklart inte men det lät fräckt.)
Men tro det eller ej! Väluppfostrade pensionärer. Jag fick snabbt en egen liten bana där jag kunde ligga och plaska bäst jag ville. Och det gjorde jag tills jag hörde det.
Som ett schweiziskt atomur började det mullra 09.00. Och 09.00.12 hade den första osnutna ungen gjort det första magplasket ner i bassängen. Sedan var dom som mördarsniglar. Everywhere. Jag fick kryssa mellan deras små huvuden som vore det bojar. Ohållbart. Avbryt.
1 kilometer fick jag till innan buffeljorden på 123 centimeter fullständigt invaderade bassängen. Om Putin behöver stormtrupper kan han sluta leta. Det finns en hel armé invaderingsvilliga småkids i Lidköping.
4 Comments
Béatrice Karjalainen
juni 24, 2015 at 10:10 e mEn kommunanställd med koll.
Johannes Sundlo
juni 26, 2015 at 11:41 e mVerkligen!
Filippa
juni 25, 2015 at 9:26 f mHahaha och det här, är anledningen till varför jag sällan. Eller aldrig, tar mig till simhuset 😉
Johannes Sundlo
juni 26, 2015 at 11:40 e mHaha! Men det är en träning i sig. Att hantera sådant här alltså. 🙂