Att gå på gym framkallar samma känslor som jag tror att Tomas Ledin skulle känna om han plötsligt insåg att han blivit felbokade och istället för att uppträda på Rondo för en lagom medelålderspublik med ett något kärvt sexliv som kommit för att drömma sig bort till ungdomens dagar har han istället blivit inbokad som huvudakt på Sweden Rock Festival.

Eller samma känsla av att inte passa in som rimligtvis vem som helst skulle känna om man av misstag blivit inbjuden på ambassadörsmiddag trots att man inte alls är ambassadör. (Om man inte råkar heta Margareta Winberg och vara way to cool vill säga.)

Lika malplace som den dubbade tysken i Beck-filmerna.

Så känns det.

Jag är därför oerhört nöjd att jag gick och gymmade efter jobbet idag.
(Det är okej att kalla mig ”Biffen” från och med nu.)