Varje Bootcamp-morgon tänker jag någonstans i bakhuvudet att ”idag blir det nog inte så jobbigt”. Någonstans kan man tycka att jag borde ha lärt mig vid det här laget att lätt det blir det inte och ska vi vara ärliga här så är det inte riktigt därför jag går dit heller. Man kan tycka att hade jag velat ha det fysisk lätt så hade jag gjort mer rätt i att anmäla mig till en kurs i knyppling eller kroki. (Nu hade båda dessa kurser förvisso varit en större utmaning än löpning på många sätt eftersom min fingerfärdighet kan jämställas med en gravt berusad raggare från Bengtsfors fingerfärdighet.)

Men inte heller imorse fick jag vatten på min ”det-blir-nog-inte-så-jobbigt”-kvarn. Det var skitjobbigt som vanligt. Vi var vid trapporna som går upp från Kungsholmens Norra Strand. Dessa har säkert ett fancy pancy namn men där jag kommer ifrån kallar vi normalt sett trappor bara för trappor eller trappen så det får blir så även här. Vill någon ha den exakta geo-positionen så ring Lantmäteriet.

Vad vi gjorde i trapporna? Sprang. Upp och ner. Upp och ner. Och sedan en liten slinga med först alla trappor (på just det här stället, inte alla trappor på hela Kungsholmen) och sedan ner, runt en liten damm och sedan upp för en backe, ned för trapporna osv osv osv. I tjugo minuter. Bilden ovan är yours truly in action. Bilden nedan är yours truly efter avklarat pass. Det såg bra ut en stund i alla fall.