Long time, no see.

Det är inte du, det är jag och så vidare och så vidare.

Vi kan väl utan att överdriva säga att bloggandet varit sporadiskt. Och YouTubandet också för den delen. Försökte en vecka med att rycka upp mig. Med filmandet alltså. Det höll i fyra dagar. Alltid något. Jag kommer inte utlova stordåd på bloggandet men ska i alla fall försöka prångla ut en filmjäkel i veckan.

Men vad har hänt sedan sist tänker ni? Ni som hänger med på Youtube vet delvis. Någon har tvingat mig att anmäla mig till Vätternrundan. Jag vet inte riktigt hur det hände. Jag som egentligen inte gillar att cykla asfalt. Nu ska jag cykla 300 kilometer asfalt. Det kan bli kul. Det kan också bli tråkigt. The jury is still out i frågan så att säga. Jag gissar att jag återkommer i juni 2018 med någon form av omdömme.

För att tränga ordentligt har jag skaffat trainer. Det är oväntat skoj. Mest för att den är digital.

På simfronten går det sakta framåt. Langar upp längre och längre pass. Det känns fint att vara tillbaka och trycka 2500-3000 meterspass som om det vore den naturligaste sak i världen igen. Det var ett tag sedan. Den enda rimliga förklaring som står att finna är att jag i ett svagt ögonblick lovat att köra Dalsland Swimrun med min svåger. Och eftersom jag inte är jättesugen att totalt skämma ut mig på hemmaplan så har jag kommit till den lagom drastiska slutsatsen att träna antagligen är en god idé.

Löpformen har efter Zell am See gått och gömt sig. Vilken högst eventuellt beror på att jag sänkt löpträningen och motsatt skala totalt struntat i vad jag har ätit. Tydligen blir man långsammare då?

Bilden har egentligen inget med det här inlägget att göra mer än att jag i helgen sätter mig på ett flygplan över dit igen. Eventuellt uppdaterar jag bloggen med lite bilder från det stora äpplet i nästa vecka.