Nej, jag har inte sprungit det men jag har tittat på det.
Jag och min kollega Per begav oss upp till Central Park för att bevittna upplösningen på New York Marathon. Vi kom upp i lagom tid innan täten passerade oss och bänkade oss sonika för att se spektaklet.
Som uppladdning hade vi själva sprungit en halvmara på morgonen runt södra delen av Manhattan men en kort, kort avstickare till Brooklyn. Per är lite av en gasell och drog upp ett trivsamt tempo längs Hudson River ner till Battery Park. Efter att vi rundat södra spetsen fick vi infallet att trycka oss över Brooklyn Bridge och tillbaka till Manhattan via Manhattan Bridge. Det var en miss. Från min sida i alla fall. Mitt löpande har legat mer eller mindre i träda sedan Zell am See med enbart sporadiska löprundor och då lite halv ostrukturerade. Högst medvetet i och för sig men det ger sig snabbt tillkänna efter ett par 14 kilometer av platt och lätt asfaltslöpning som helt plötsligt byter och blir upp över två broar. Mina ben ville egentligen inte alls springa men bet ihop och tryckte på så gott det gick.
Utsikten från broarna gör det värt det. Men det var knappt.
Väl nere längs East River så stummade benen totalt vid 18 kilometer. Högst eventuellt beroende på att det här halvmaratonet skedde redan innan en ordentlig frukost intagits.Sista kilometrarna gjorde om möjligtvis ännu ondare än de sista tre när jag verkligen sprang för kung och fosterland i Zell am See.
Hursomhaver så tog vi oss runt hela södra spetsen i alla fall och det gick förvånansvärt fort. La halvmaran på 1:44 men som sagt, den är ruggigt platt. Och! För att återvända till Central Park och NYC Marathon så är 1:44 INGENTING jämfört med den brutala fart som eliten drar upp.
Att de pallar att trycka på i 3:13.tempo i fyra mil är beyond me. Det klippet de hade efter 4 mil skulel jag vara glad om jag hade i 400 meter. Sanslöst häftigt att se på.
Är inte lite sugen på att trixa till mig en startplats i New York Marathon 2018 om vi säger så.
5 Comments
pilla
november 7, 2017 at 8:03 f mVilken plåga att se NYC maran från första parkett. Sprang den en gång och nu vill jag springa igen. 2018 måste jag fixa en plats till! Grymt med 1:44 på träning 🙂
Johannes Sundlo
november 10, 2017 at 2:20 e mÅ! Har du sprungit den? Ja, måste springa den någon gång, så är det bara.
Raz
november 7, 2017 at 10:47 f mJag råkade kvala till New york. 🙂 (Hade inte ens tanke på att det var möjligt) Men är inte alls sugen på att springa den.
Johannes Sundlo
november 10, 2017 at 2:19 e m”Råkade? 😀
Pingback:
november 27, 2017 at 10:58 e m