Okej, det kanske inte är det primära syftet med att träna på lunchen. Att framstå som en hurtig jäkel alltså. Men det är onekligen en sidoeffekt.

Lunchlöpning är grymt och om jag bara orkade så skulle jag säkert kunna hitta tonvis med forsking som stödjer min tes om att du blir en bättre och smartare människa av att träna på lunchen men eftersom jag inte orkar det får ni helt enkelt ta det som en sanning. Eller kalla det fake news. Det är lite upp till er. Hur som haver. Att ge sig ut på lunchen är alltid skönt i alla fall. Så det så.

Ska inte ge iväg alla topp tre-saker med att springa på lunchen men jag kan avslöja att en av grejerna jag gillar med lunchlöpning eller att överlag träna på lunchen är att skiten är gjord. Det är gött. Att komma hem och veta att träningen är check liksom.

Mitt bästa tips för att den ska bli av är såklart att hetsa någon lagom likvärdig kollega att springa med dig. Då är det nästan som ett jobbmöte. Om ni inte kör intervaller då. För då ska det inte gå att prata, som vi alla vet. Jag brukar få med mig min kollega Johan. Det finns två Johan på kontoret och de är båda ganska peppade på att springa emellanåt. Det är bra! Lunchlöpning blir roligare om man är fler.

Inte lunchlöpning. But I wished it was.