Tro det eller ej men det är inte min ålder. Inte heller min skostorlek. Det är istället tiden jag lyckades kuta 10 kilometer på idag.

På mitt löpschema stod det skrivet 10 kilometer i 4:15 min/km. Det är ett av de snabbaste längre passen på hela schemat och jag har haft ett visst mått av ångest inför det ända sedan jag såg schemat. Jag har bara sprungit så långt och så fort en enda gång tidigare på den här sidan 20-nånting. Det skapar en viss ångest att ens läsa det således. Men sagt och gjort. Jag gav mig iväg. Tog första kilometern som uppvärmning vilket vi kan diskutera om det var bra eller ej. Helt ärligt hade jag väldigt låga förhoppningar om att lyckas hålla tempo genom hela passet. Trodde inte jag hade det i mig. Men första kilometern kändes bra och jag testade att trycka på lite till. Det gick också bra. Och sedan trummade benen på. Inte direkt ett behagligt pass på något sätt men heller inte ett rakt igenom vidrigt. Och med dåliga förutsättningar. Lite för varmt och lite för lite vatten i kroppen. Relativt förvånad när jag lyckades pressa mig in sub 42 och dessutom fem sekunder snabbare än senaste (och enda) gången jag sprang milen på sub 42.

Eventuellt, högst eventuellt, har jag sub 40 i kroppen. En bra dag. När jag fått kissa innan. Och det är lite nedför.

Brasklapp, är detta en officiell tid på något sätt? Inte alls men ändå ganska skoj.