Börjar känna mig som en positivhandlare. Upprepande alltså. Men jag antar att det är så här alla big bloggers out there känner emellanåt. Eller alla coverband för den delen. Highway to hell varje kväll så att säga.

Jag sprang idag också. Mer transportlöpning som Anna så passande hyllade i gårddagens inlägg. Transportlöpning är det shit för den stressade. Transportera sig ska man ändå i någon form varje dag. Eller de flesta ska i alla fall. En del bor på jobbet eller har jobbet hemma. Då får man hitta andra lösningar. Men en majoritet förflyttar sig ändå mellan hemmet och jobbet fortfarande. Så varför inte springa? Exakt.

Så jag sprang. Och lagom tills jag kände att det gick fint började det ösregna. Jag gillar det. Det känns lite hardcore att springa i regn när alla andra söker skydd under stenar och buskar. Jag inbillar mig att det är samma känsla som Mitch och de andra i Baywatch kände sig varje gång de sprang på stranden. Lite hardcore. Fast i regnet mellan Karolinska och Solna Centrum istället för i LA. Same same but different.