Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Idioter kan vinna amerikanska val trots att det inte alls var tänkt så. Det kan komma rekordmycket snö på ett folkslag som eftersom alla är inflyttade från landet rimligtvis borde klara av att hantera det men absolut på inga sätt gör det. Johannes kan tänka att han ska springa men gör det inte.

Istället har jag gått all in på hemmaträning. Sådan träning som i alla fall jag mest förknippar med Susanne Lanefelt som under mina väldigt tidiga levnadsår sålde fler VHS-filmer än Ingemar Bergman.

Jag har sedan dess varit milt entusiastisk över idén om att träna hemma fram för någon som säger vad jag ska göra på en tv-skärm. Bilden av killen till höger i bild sitter så att säga som ett frimärke på hornhinnan. Ett frimärke med superlim. Som inte går att få bort. Jag vill inte vara den killen.

Det har därför suttit relativt långt inne att träna med någon på tv. Att det här är löjligt inser jag nu när jag skriver om det. Men är du så jävla bra själv då? Nä. Men eftersom mitt löppass i tisdags inte blev av och eftersom jag var och tog emot ett jättefint pris igår så fanns det inga andra än tv-instruktörerna att vända sig till. Jag har alltså kört två pass med SATS Online Träning.

Det gick jättebra. Tydligen behöver man inte ha på sig tajta blåa trikåer bara för att man tränar hemma utan sina vanliga träningskläder går bra.