Så helt plötsligt var det dags att rota fram de gamla hederliga långfilisongerna ur garderoben. Jag vill inte säga att jag saknat dem direkt för det har jag inte men det är ändå en liten högtidlig känsla som infinner sig när man får äran att dra på sig dem. Lite mysigt och samtidigt lite lätt ångestframkallande eftersom man vet att det nu är vinter med allt vad det innebär.

Jag har som ambition att fortsätta springa, trots att det är vinter men det medför alltid vissa utmaningar att springa när det är vinter. Som att det är halkigt. Och som att jag fortfarande är för snål för att investera i ett par dubbade löpskor. För att det känns mesigt och fusk att springa med dubb. Eventuellt är jag dumsnål på den här punkten eftersom ett par bra dubbade dojor rimligtvis inte är så värst mycket dyrare än mitt gymkort på SATS.

11 kilometer blev premiärvinterturen. Något kortare än tänkt på grund utav att naturen så att säga kallade. Inte kylan så att säga.

Och bilden är från förra året för det var för kallt och stanna och ta en.