Så gick en simtermin och kom aldrig åter.

Jag har haft en riktigt bedrövlig avslutning på simterminssäsongen med trötta simpass. Nu kan jag inte ens skylla på att bassängen är 50 meter längre. Det har den varit i en månad nu. Det jag kan skylla på idag är att kroppen fortfarande inte riktigt är med i matchen men att den i alla fall är lite mer med än i lördags på Stockholm Swimrun Sprinten. Men helt med är den inte. Tekniskt sett gick simningen helt okej idag men orkesmässigt fanns det inget krut i kroppen.

Sista gången med träningsgruppen för den här terminen. 🙃

Ett foto publicerat av Johannes Sundlo (@jsundlo) Jun 14, 2016 kl. 11:51 PDT

Om jag ska sammanfatta den här simterminen blir det ändå med ett stort halleluja. Inte för att det inte finns saker kvar att jobba på och inte för att jag simmat tillräckligt men för att det, tro det eller ej, går framåt med simningen. Den börjar kännas som en rätt okej motionsform till och med. Att gå ner och simma ett pass är ingen plåga utan rätt roligt. Ska försöka hålla i simningen under sommaren. Det är lättare på sommaren än på vintern där jag kommer vara i sommar. Mamma och pappa har 25 meter till sjön men 35 minuter till närmsta vettiga pool.

Efter midsommar drar vi västerut. Tänkte testa att köra en kilometer öppet vatten om dagen i en vecka då. Påminn mig gärna om det.

Och! Fick besked från alla tester från i fredags att jag inte har det minsta spår av infektion kvar i kroppen i alla fall. Så nu är det bara att komma tillbaka in i matchen igen antar jag.