Som det berättats tidigare har bloggen varit påskledig. Och följt Camillas råd lite väl noggrant. Det vill säga ätit ohemult med godis, ätit tunnbröd som om det inte fanns någon morgondag och tryckt i mig mammas kakor som vore det de sista kakorna som bakats. När jag inte har gjort det har jag åkt längd. Eller utför. Och så fick jag till en kort löprunda också.

En backig sådan. 2 kilometer nedför och livet var toppen. Vinden i ryggen. Lätt i steget. Livet lekte. Vände vid exakt 2 kilometer. Livet blev tungt. Uppför och motvind. Nog för att påsken handlar om lidande men ändå. Jag räknade med uppförsbacken och visst lidande men motvind, det är bara sadistiskt. Den som uppfann den kombinationen hade inte en bra dag på jobbet om vi säger så.

Nu tillbaka i 08-land. Home of the lite överviktiga men in lycra pants. Jag passar perfekt in med andra ord.