Så det har blivit en liten paus från löpningen. Eller paus och paus. Uppehåll på ett par dagar kanske inte direkt kan kategoriseras in under paus. Istället för att löpa så har jag ätit godis. Jag är ungefär lika bra på det som att springa. Kanske lite bättre på godiset till och med.

En paus är bra. Sprang igen i onsdags. Och igår. Ska inte överdriva – kroppen är inte helt med ännu. Inte så att jag känner mig sjuk men när jag försöker trycka på finns inte pang-panget i benen. Så jag har tagit det otroligt lugnt. Börjat om. Gått ner i tempo. Det är skönt. Skönt är också att det både i onsdags och igår inte kändes speciellt jobbigt att ta ett steg tillbaka. Jag tackar alla semesterfirare för det. Uppenbarligen är det många som är tillbaka på jobbet och kanske högst eventuellt har lite lite ångest över all chillibea och alla öl de druckit i sommaren och därför i ett infall dragit på sig löparkläderna och hasat sig ut i löpspåret. Bland semesterfirarna blir man lätt Usain Bolt.