Tro det eller ej men schemat följs till punkt och pricka. Man skulle kunna säga att jag är ”in the zone” när det gäller träning just nu. I alla fall när det gäller träningspass. Benen var inte ”in the zone” igår.

Benen tyckte uppenbarligen inte att mina 10k häromdagen följt av en simtur var den optimala uppladdningen inför 5x1000m.Benen försökte med alla tillbuds stående medel övertala hjärnan att stanna hemma. Men eftersom jag har en hjärna som står högre i rang än mina ben så bestämde min hjärna igår att trotsa benens protester och ge sig ut. Benen fick ge sig.

Lubbade till Sundbybergs IP som jag varit och sneglat på innan. Höll tummarna för att det inte skulle vara friidrottslekis eller liknande där så jag skulle behöva använda barn som vik-käpp. Det var ingen där. Perfekt.

Jag skojar inte om jag läst allt jag har kommit över om 1000m-intervaller. En annan är ju inte en naturlig fartfantom om vi säger så utan jag trivs bäst att ligga och fisa i lagom tempo i en mil, duscha och sedan ligga och blogga om hur gött löp-passet varit. Men så mycket har jag förstått att ska man bli i alla fall lite snabbare så behöver man nöta intervaller. Och bland intervallerna så är 1000m-intervallen alla intervallers moder. Lite som Yoda är the jedi-master så är 1000m-intervallen the master intervall.
Och efter att ha läst och läst och läst så landade jag i att 5 intervaller var en bra start och att en minuts ståvila är den ultimata under 1000m-intervaller.

Och får jag säga det själv så blev det rätt bra. Jag gjore det Yoda style. Alltså jag försökte inte, jag gjorde skiten bara. Siktade på 4.30-tempo/intervall och jag lyckades hålla det! Att bryta upp kilometrarna så här var också enklare än jag trodde rent mentalt. Det är nästan så jag tror det bor en liten intervall-jedi någonstans i min lätt lönnfeta kropp.