Jag har slutat räkna antal gånger jag har fått den frågan. Jag gissar att det är en naturlig reaktion när någon börjar träna och råkar av en händelse vara runt 30.
Enligt Wikipedia är en kris; en svår process av olika slag. Med den definitionen kan jag må hända kategorisera in mig själv under kris-epitetet. För det var kanske inte direkt lätt att börja träna.
Men verkligen kris? Jag vet inte. Insikt kanske är ett bättre ord. Insikt att om jag inte börjar träna så kommer jag få köpa nya kläder. Eller att om jag vill ta trapporna så ska det inte innebära akut and-nöd. Och jag gillar kläderna jag har och gillar inte att uppleva känslan av att andas genom ett sugrör. Enkelt val således.
Skulle det här nu vara en kris så hoppas jag att jag får en ännu allvarliga 40-års kris. Kanske att jag börjar träna på morgonen och blir volontärarbetare. Bring it on.
2 Comments
Yvette
oktober 20, 2014 at 6:40 e mÄsch, det är bara ogenomtänkta icke-skämt alt. ett väl inlärt begrepp att ”man ska funka så”. Vi sätter 30årskrisskämtet under listan ”Whatever”, tillsammans med ”ÖhhharuMENSeller?” Och ”Vad mycke’ru’äter, äru gravid eller?” Och andra liknande ickeskämt.
Kanske har de dåligt samvete för att de inte orkar släpa sin slappa rumpa till gymmet eller så är de förvirrade inför förändringar (det var ju bättre förr har jag hört på stan).
Träna på!
Johannes Sundlo
oktober 21, 2014 at 11:13 f mHaha, ja så är det nog! Will do!