Det här tar emot att erkänna men jag börjar bli morgonpigg. Jag ska förvisso inte överdriva effekterna men i helgen vaknad jag av mig själv runt 07.30 både lördag och söndag. För er som följt mig på nära håll (här menar jag er mamma & pappa) så förstår jag att ni har svårt att tro mig. Vi snackar ändå om killen som hade fyra olika väckarklockor (!) på gymnasiet. Men ja, att tvingas upp på morgonen ett par dagar i veckan gör att det inte är så svårt att gå och lägga sig i tid på kvällen. Jag har inte bestämt mig för om jag tycker det här är en positiv eller negativ trend ännu men det är annorlunda i alla fall.

Således studsade jag upp klockan 05.40 imorse och slängde på mig mina löparskor (dom fungerade utmärkt, tackar som frågar) och satte av till Kungsholmen. Om Calvin är en CrossFit-guru har jag så sakteliga börjat inse att Charlotte & Lisa är löpfantomer. Vi har helt enkelt ett världsmästar-team som tränar oss. Tur jag inte fattade det innan för då hade jag fått grav prestationsångest och varit tvungen att köra ett för-Bootcamp.

Men löpfantomen Charlotte tog oss idag till vad hon kallade ”en svinjobbig backe” och när någon som springer en mara på 2.42.28 och hoppas på att bli uttagen till EM i sommar kallar en backe ”svinjobbig” då anar man att det finns viss relevans i det. Och mycket riktigt. Det visade sig vara en väldigt korrekt benämning på den jävla backen.

Och upp för den skulle vi. Sex gånger. Jag hade dessvärre inte med mig telefonen och kan inte plotta ut en bana men toppen är typ här. Spring sedan nedåt vattnet. Sex gånger då. Med jogg ned emellan. OCH! När du kutat upp för backen så gör lite olika övningar mellan varje omgång. Som 50 squats, 40 armhävningar osv. Passa också gärna på att låta lite extra för det bor en superfestlig granne i ett av husen som uppskattar när det låter utanför hans fönster om morgonen.

Mitt gladaste.