Sprang igår. Ett lugnt varv runt Kungsholmen. Lugnare än två lugna som en gammal kompis till mig alltid sa. Eller han sa egentligen ”Du är dummare än två dumma” men jag tror att den andemeningen går att applicera på nästan vad som helst.

I smyg är jag lite nöjd. För även om jag är en lätt korpulent man i mina bästa år så måste jag säga att springa en mil med en genomsnittsfart på 5:13/min och inte känna sig trött efteråt det gör en rätt nöjd. Nöjdare än två nöjda så att säga.

Imorgon ska jag springa långt. Längre än två långa.