Slog till och köpte ett par Vibram KOS iförrgår. Jag ska inte säga att jag har gått in dem än för det har jag inte men jag tog i alla fall en liten promenad. Det känns – annorlunda men rätt gött. Ska våga mig på att testa imorgon på lunchen tänkte jag. Kanske.

Sprang igår igen. Målet är ligga på minst 15km per vecka i juni. Det gick fint förra veckan och igår gick det oerhört fint. Tog rygg på en man som sprang som funnes där eld i hans bak. Hans ben var groteskt långa där han älgade fram på Kungsholmen. Har man sådan tur tänkte jag och det hade man. Så jag tog rygg. Det syns på min Runkeeper var det var någonstans. Nu hade jag hyfsat tempo redan innan men älg-mannen med de långa benen var onekligen en bra hare. Han hade förövrigt ett läskigt stabilt tempo. Som han hade en metronom i sig som bara slog och slog. Precis vid 4 km gick mitt skosnöre upp. Panik. Älgmannen älgade på. Fan. Skulle jag tappa tempot nu? Jag älgade i kapp. Det gick fort.

Och det här börjar ta mig tusan kännas rätt bra. Löpningen och träningen. Gör alltid ett par armhävningar efter passen nu och till och med dom kändes bra idag. På måndag väntar Hanna. Eller den skoningslösa som jag också kallar henne. Vi får se hur det går.