Den numera klassiska intervallformen. Kuta av bara fan i fyra minuter och vila en stund. Repetera 4 gånger och du har sprungit dem. Det är 16 fullständigt vidriga minuter. Men! Det är BARA 16 vidriga minuter. Sedan är det klart. Done. Färdigt.
Det var ett tag sedan jag tryckte på fullt i de här intervallerna men idag gjorde jag ett tappert försök på att fullständigt blåsa ut vad kroppen hade att ge. Det var grisjobbigt. Jag har ingen aning om var det uttrycket kommer ifrån förövrigt. De grisar jag har haft förmånen och lära känna har i och för sig alltid velat ta det så lugnt det bara går. Så jag gissar att allt är jobbigt för dem. Därav uttrycket. Kanske.
Dagen i sig var illa vald eftersom det var fyra hunder miljoner grader varmt i Stockholm idag. Men vädret kan man inte råda över så det var bara att springa skiten. Så jag gjorde det.
Första intervallen var seg. Andra intervallen var okej. Tredje intervallen var riktigt bra. Fjärde intervallen var hemsk. Ungefär så fördelade de sig. Tempomässigt?1
- 4:00 i snitt per km (1010m)
- 3:54 i snitt per km (1030m)
- 3:52 i snitt per km (1050m)
- 3:56 i snitt per km (1020m)
Det får väl ändå anses som okej. Och jag skriver upp det här eftersom jag vill ha något att jämföra med om en månad när jag har glömt bort hur det gick sist. Du behöver inte jämföra dina tider med det här.
Efteråt beställde jag Texas Chili eftersom det är man värd efter att ha sprungit 4×4 intervaller.
4 Comments
pilla
juni 16, 2017 at 8:29 f mBlir matt av att bara läsa om det. Bra kört. Måste ta och prova detta i sommar. kanske ett lunchpass i juli?!
Johannes Sundlo
juni 16, 2017 at 9:38 e mTack! Det var jobbigt. Det tycker jag verkligen. Vi kan köra ett ihop första veckan i augusti!
Anna (Piggelina.se)
juni 16, 2017 at 2:59 e mGrymt! Älskar fyror 🙂
Johannes Sundlo
juni 16, 2017 at 9:06 e mKanske inte skulle använda ordet älska men okej då, ser din poäng. 😉