Äntligen fick den rätt berömda löpvagnen komma ut och lufta sig igen. Som småbarnsförälder är det kanske den bästa investering jag någon gång gjort. Sova för barnet – springa för pappa. Den ultimata kombon. Idag tog det cirka 45 sekunder innan mini somnade. Och sen sov hon som en stock tills vi var hemma och löppasset var slut. Exemplariskt.

Egentligen skulle löpvagnen behöva extrautrustning iform av en ringklocka på grund av alla människor som gärna går i rad på stadens gator och torg men det skulle också medföra att mini antagligen skulle vakna varje gång det behövde pinglas. Istället använder jag därför min bastanta mansröst för att på ett diskret sätt påkalla flanörernas uppmärksamhet. Vi kan väl säga att det inte är så uppskattat överallt. Men går man i bredd så får man vara beredd som vi brukar säga. Eller det brukar vi inte men det lät ganska bra att skriva det. Så jag gjorde det precis.

11 kilometer gnetades det ihop idag. Ett klassiskt springa utan tanke-pass. De är allt färre de där passen men idag kändes det som en god idé att bara ta på sig skorna och springa en sväng. Utan tanke på tempo, puls eller sträcka.