Okej, helt ärligt så var jag på bättringsvägen redan när jag skrev det föra inlägget. Helgen var egentligen värst. Inte så att jag är tipp-topp-helt-tillbaka-i-matchen nu men inte ont i halsen och inte snorig längre. Halleluja.

Har tagit en högst temporär paus från föräldraledigheten för att var med på planeringsdagar på jobbet. Och vad gör man när man åker iväg? Man springer såklart. Inte för att vi åkte långt bort. Men ändå. Att bara få springa andra rundor än runt Råstasjön känns brutalt lyxigt. Som om man var i ett annat land. Nästan. Men ändå inte riktigt.

Den här veckan blir en lugn joggingvecka och inga brutala intervallpass. Tyvärr.