Del tjugonio av uppochhoppa.se-träningsbloggsutmaning – alla delar kan läsas här.

Oj. Var ska vi börja? Vi kan ta idag som exempel. Jag hade tänkt springa 30 kilometer men det blev bara 23. Jag blev hungrig så jag sprang hem. Hade pappa med mig som hare. Han på cykel och jag löpandes. Ut i spenaten. De 23 kilometrarna i de dalsländska skogarna var mer kuperade än Lidingöloppet i sin helhet. Alltid något. Pappa var med som följebil. Eller ja, följecykel. Alltid kul med sällskap i spenaten. 
  
Mer misslyckanden då! Hade ett mål och förhoppning om under tre timmar på Lidingöloppet ifjol. Det blev sex minuter över. Shit happens. (Men med tanke på dagens fart och generellt hur benen har känts så är jag rätt övertygad om att årets Lidingölopp kommer att gå under tre timmar.)

Jag tar inte mina träningsmål på så blodigt allvar. Det blir vad det blir. Klart det är kul att kuta milen på en viss tid eller klara Lidingö på under tre timmar men det är inte direkt så att jorden går under och allt rämnar bara för att man råkar missa ett mål. Jag är glad motionär och sätter upp mål därefter. Orka med att prestera på varje löppass bara för att kapa tre minuter på halvmaran. Träning är min frizon. Presterar gör jag i andra sammanhang.