Del arton av uppochhoppa.se-träningsbloggsutmaning – alla delar kan läsas här.
En klassisk könsstereotyp man gillar sport på tv. Det är sen länge det. Man ska sitta och skrika på Zlatan när landslaget spelar en obetydlig träningslandskamp i bortre Mongoliet. Skälla på Erik Hamrén vid kaffeautomaten på jobbet dagen efter. Helst följa med i tyska, italienska, engelska och spanska ligan för att ens få kalla sig man. Så rimligtvis borde jag göra det. Men inget kunde intressera mig mindre.
Missförstå mig rätt. Ser gärna fotboll som en social aktivitet och gillar avgörande matcher och slutspelet i VM men att följa en serie? Sitta bänkad varje lördag framför Premier Leauge? Jag tror inte det va.
Helt ointresserad av fotboll är jag absolut inte. Inte på samma sätt som mina föräldrar. Men det mesta jag kan om fotboll har jag mitt Playstation och mitt notoriska Fifa-spelande att tacka för. Så om det räknas som sport på tv – då ser jag en hel del fotboll annars är mitt sport-tv-tittande ytterst begränsat.
Med ytterst begränsat menar jag att ibland tvingas jag av min elaka flickvän att titta på hästhoppning som vi också kan diskutera om det verkligen är en sport eller inte. Lite som golf. Att vara ute på promenad med sina kompisar räknas inte som träning i min bok.
Om jag tänker efter riktigt noga så ser jag faktiskt en del på sport på vintern – alpint är det enda som är riktigt roligt att titta på och följa men oavsett årstid så tränar jag hellre själv än ser andra träna.
