Vi svenskar är bra på många saker. Som nationalsport borde vi istället för fotboll ha att stå i kö tillexempel. Vi är tålmodigt folk. Som väntar på vår tur. Som väntar på bussen på rätt ställe. Som är rensonliga. För det mesta.

I simhallar verkar den logiken upphöra. För trots att det i simhallen är tydligt uppmärkt vilka aktiviteter som förväntas företas på de olika simbanorna så är det som att detta ändå alltid övertrumfas av ”Jag var här först”-argumentet. Och jag vet att när en bana kallas för ”snabbsimbana” så är det ett lite luddigt begrepp. Snabbt för mig kanske inte är snabbt för dig så att säga.

Så jag är ledsen du bastanta dam som har simmat ryggsim i den banan ett par gånger nu. Ledsen för att jag har simmat in i dig ett par gånger. Eller ledsen och ledsen vet jag inte. Jag tycker väl kanske att du borde fattat efter att vi språkade på kortsidan. Eller efter att jag simmade in i dig första gången. Och ja, det kanske var med flit, det kanske det var. Och om du har en blogg får du gärna gnälla på mig där. Bara du inte fortsätter simma konstsim i snabbsim-banan.