En klok kvinna sa en gång att en gång är ingen gång men två gånger är en vana. Huruvida att kvinnan verkligen var en kvinna låter jag vara osagt men jag håller att chanserna för att det var en kvinna som högre än för att det var en lönnfet man i sina bästa år. Men det var inte för att diskutera den frågan som vi hade samlats här idag. Det var det här med två vi skulle fokusera på. För det är så många gånger jag har sprungit Ursvik Xtreme på lika många veckor. Jag skulle inte vilja dra det så långt som att kalla det som en tradition men det är inte långt ifrån. Inte lika hårt manifesterad som tillexempel julfirande eller midsommar, även om värderförutsättningarna igår var bättre en merparten av alla midsomrar jag har firat, men på det hela taget nästan en lika stark tradition som sillen på julbordet. Det börjar bli lite av en favorit 15km-slingan i Ursvik. Kuperad skogsstig är i all sin enkelhet både krävande men också skönt att kuta på.
Öppnade i relativt raskt tempo men lät liksom förra vecka kroppen styra tempot. Och det gick ganska så bra! 5:48/km är inte fy skam av en vinter som varit relativt löpfattig.
