Som den för detaljer uppmärksamme bloggläsaren har noterat (vilket i sammanhanget är relativt enkelt eftersom det går att räkna antal blogginlägg de senaste halvåret med samma enkelhet som det går att räkna hårstrån som överstiger 0,8cm på mitt huvud) så går jag crawlkurs. Och inte vilken crawlkurs som helst utan fortsättning 1. Det är kursen för oss som överlevde nybörjarkursen och som har svalt minst 3 liter poolvatten, gärna av den lite sämre sorten.

Idag var kurstillfälle fem. Jag har missat två av de tidigare fem men om jag får säga det själv hänger jag ändå med rätt bra i alla fall. Eller ja, om man med bra menar att jag inte sväljer riktigt lika mycket vatten som tidigare.
Ibland innan jag hoppar i en pool brukar jag för en kort stund reflektera över vad som är i det där vattnet egentligen. När jag för mitt inre börjar rada upp vad som med största sannolikhet är i vattnet brukar jag sluta. Om nu redan de gamla grekerna badade för hälsan skull har de aldrig varit i ett kommunalt badhus, det kan jag i alla fall säga säkert.

Annars då? Jag fick beröm för mina volter. Alltid något. Ett liv av undervattens-stilande på stora badplatsen hemma i Ed har således äntligen betalat av sig.

Bild CC-BY/Jean-Claude MOUTON (Och nej det är inte jag på bilden men den symboliserar på ett oerhört representativt den känsla som infinner sig i min kropp efter 75m crawl.)