Träningsveckan hittills har gått i Kettlebellens förlovade tecken. Måndagen innebar tunga Kettlebell-övningar där det kånkades och bars på Kettlebells som var liiite för tunga för oss egentligen. Mina arma armar var inte glada igår och blev inte direkt gladare av morgonens träningspass.

Kettlebell. Igen.

Temat för dagen var team. Tre och tre på klassiskt stridshinderbana manér.

Först transport av själva kettlebellen ner till Rålis. Bara efter den lilla turen var jag helt slut. Ok, helt slut kanske var att ta i men det var inte en dans på rosor i alla fall. Nere i Rålis hade de vänliga själarna Lisa & Charlotte förberett en bana för oss. Kettlebellen skulle givetvis fraktas runt som vore den någon form av relik, varsamt men ändå bestämt så att säga.

Första slingan var relativt ”enkel”. Om man med enkel menar att det var platt och att vi var hyfsat fräscha fortfarande då. Ungefär 800m löpning kanske. Jag vet inte om ni sprungit med en kettlebell i famnen och det är kanske inget jag rekommenderar dig att göra om du inte nödvändigtvis måste. Varför du skulle det vet jag inte. Kanske har du ett lager kettlebells som du behöver flytta hemma och då är det såklart praktiskt att göra det snabbt och då kanske du ska springa. Men som sagt. Det är inget jag rekommenderar. Det är ohyggligt bökigt. Armarna som normalt hjälper till i löpsteget måste hålla en klump istället. Man tappar det lilla schvung i steget man har och blir jättetung.

Så efter att vi kutat runt de där metrarna var det dags för nästa steg. En form av stafett. Där kettlebellen så att säga var stafettklumpen. Det är oerhört tydligt varför man inte använder kettlebells som stafettpinnar.

Raskt över till en Bootcamp favorit – Squats! 50 stycken med kettlebellen vandrande mellan oss. Sedan löpning över till en övning som kombinerar allt roligt på Bootcamp. Trappor och Kettlebell. Fruktansvärt.

Sedan i mål. Mitt team var ett riktigt kämpar-lag. Episkt är ett slitet uttryck men passar bra in på mina team-medlemmar. Att göra saker i grupp om tre framkallade givetvis även episka minnen från min numera svunna lumpentid och stridshinderbanan på Amf4.