Jag har sagt det förr men säger det igen. Det är bättre att det är på det här viset än tvärtom. I den bästa av världar klarar jag förstås att göra båda. Vi kommer nog dit så småningom. Jag pratar om att blogga efter träningen. Jag är dålig på det. Men bra på att träna. Vilket ändå får ses som något av ett lyxproblem.

Jag räknar förövrigt in flytten i min träning. F&C hade den goda smaken att flytta in på söder. Tre trappor utan hiss och mestadels tunga lådor. Jag svettades som en liten gris. En liten gris som efter den träningen har fått en fast stjärt. Så när ni ser mina bakre delar på stan nu – sänd en tacksamhetens tanke till F&C. (F som i @hrfredrik)

Idag var träningen lite mer formaliserad. Jag sprang. 15,09 kilometer för att vara exakt. Årsbästa. Nu är vi förvisso inte så långt in i året än men ändå. Med tanke på att jag ifjol vid den här tiden hade sprungit 10,3 km totalt så känns det positivt. Själva löpningen var trevlig. Jag springer numera med broddar. Får ni bilder på äldre gentlemen med prostataproblem eller tanter med små och ilskna hundar klandrar jag er inte. Men det är festligare än det låter även om man kanske inte vinner några direkta skönhetspriser med dem. Nu skulle jag inte säga att dom heller gör att man flyger fram över stock och sten men man halkar inte och bryter lårbenshalsen i alla fall vilket ur många hänseenden känns bra.

I övrigt kräver vinterlöpning mer kläder. Och förutom broddarna är vinterns bästa inköp ett par Windstopper brallor. Dom skyddar inte bara mot framtida prostataproblem utan också mina vindkänsliga lår. Jag föddes tydligen med dom. Låren alltså.

Nästa vecka är det mer löpning på schemat. Vi får se hur det går med bloggandet.