Till min stora förtjusning så brukar jag få med min familj till simhallen med ojämna mellanrum. Jag går dit för att titta väldigt många gånger på kaklet på bassängbotten och de går dit för att well bada antar jag. Om mitt barn kommer gilla att simma ungefär en tusendel så mycket som hon just nu gillar att bada kommer hon simma 25m snabbare än sin pappa innan hon är sju. Kanske sex.
Så idag när övriga familjen begav sig in i vad som enklast beskrivs som ett varmt mayhem och som antagligen utan överdrifter kan jämställas med någon form av tortyrkammare för en del (Vi pratar alltså om den lilla bassängen i Sundbybergs Simhall.) så begav jag mig iväg till Sveriges mest seg-simmade bassäng. Ryktet säger att när de gjorde om Sundbybergs Simhall för ett par år sedan så råkade de täppa till en utloppsventil. Som följd av det är det klart motströms/medström i bassängen. Således går det skitfort att simma åt ena hållet och assegt åt andra.
3x800m. När det ska simmas så långa intervaller gäller det att hitta ett fint tempo och rytm i simningen. Simma – simma – vänd -simma simma – vänd. Och så vidare och så vidare. Lagom in i den andra intervallen fick jag sällskap av en annan simmare. Inga konstigheter. Efter ett tag kom jag ikapp honom och låg 5 meter i hans drag innan vändning. Han stannar upp vid kaklet och jag tänker att perfekt nu släpper han förbi mig. Hinner precis gå in för vändning när han sticker iväg, 5 cm framför mig. Det här upprepas kanske tio gånger. Jag tror jag kan komma förbi men nej. Vem gör så?!
Oavsett. Övriga familjen överlevde mayhem och jag simmade 3000 meter. Det var väl alltid något.
