Äntligen OW-premiär!

En del tycker att OW är läskigt. Jag kan förstå det. Ingen linje att följa. Inget att ta tag i om man får kramp. Mörkt och kallt. Efter att den första brutala kylan lagt sig och värmen har återfunnit sig i kroppen så är det grymt att simma OW. Men det ska erkännas att ta de där stegen ner i vattnet är aldrig kul såhär års. Aldrig.

Jag var mest nere och kände på vattnet. Simmade kanske 200 meter. Anledningen är att det där förbaskade halsontet hänger i sedan förra veckan. Och det är lite panik-känsla över det eftersom Stockholm Swimrun är på lördag. Håll alla tummar för att halsen är bra tills dess.

Övriga simmade och tränade på att navigera. Det är inte helt lätt i öppet vatten. Rådet vi fick var att försöka navigera var 3-4 andning (förutsatt att man kör tre-takt-andning, gissar jag) och då göra det kort.

Passade på att köra den andra våtdräkten Zone3 Vision som de snälla kompisarna på Trispot försett mig med. Den är fantastisk skön att simma i! Känns som en perfekt Vansbro-dräkt.