Igår var det mjölksyrafest och alla var bjudna. Typ.

Jag var nära att kasta in handduken innan passet. Alltså inte bokstavligen gå till simhallen och kasta in den men utan bildligt talat såklart. Kroppen checkade ut under torsdagensintervallpass. 2,5 intervall kom jag av planerade 3. Sedan ville kroppen inte mer. Som en blixt från klar himmel. Kändes bra innan passet. Efteråt fick jag feber och däckade totalt hemma i sängen. Fredagen frisk igen. Träningsvila innan gårddagen och som sagt, osäker på start igår. Men bestämde mig att testa. Kroppen kändes trots allt väldigt bra. Även om jag kanske inte såg fram emot att ha mjölksyra ut i fingertopparna.

Nåväl. Simmas skulle det. Och simma gjorde vi. Enligt följande. (Tack Maria för sammanfattningen! Och vill man ha sin egna lilla mjölksyrafest är det bara att kopiera.)

Mjölksyrafest

5 min insim
10×25 teknik (2x släp, 2x catchup, 2x knutna/spreta, 2x acc, 2x 10 max o 15 löst)

Huvudserien (syradelen):
100 tokmax
ca 4-5 min plask
75 tokmax
ca 3-4(?) min plask
50 tokmax
ca 2-3(?) min plask
25 tokmax

Avbad-ish
100 m ej crawl
8×25 teknik (släp, blixtlåset, skovla halva resten ss, torktumlarn, tummen i armhålan, knutna, väderkvarnen, måsen)

Och när det står tokmax så var det verkligen tokmax. Jag tog i för kung och fosterland från början. Simfröken-Hasse sa att det var så man skulle göra. Inte strunta helt i tekniken men ändå gå på för kung och fosterland. Meningen var att dra som sagt att dra på sig syra och inte att simma så snabbt man kunde. Och det gjorde jag. Drog på mig mjölksyra alltså. Så det nästan läckte i bassängen. Efteråt fick jag beröm (!) för att gått på hårt från början och sedan in i väggen. Första gången det händer. Vidrigt var det. Men samtidgt gött.

Efteråt.