Vi har spenderat helgen bland goa gubbar och färska räkor. Okej kanske inte så mycket räkor men rätt mycket goa gubbar och tanter.

Som pricken över isberget lyckades jag klämma in en tur på svart-vita. En klassiker lika klassisk som Blåvitts hemmadräkter från UEFA-segern -82. Terränglöpning när den är som bäst. Lagom kuperat och lagom trixigt. Så trixigt att jag lyckades ramla och skrapa upp knäet på hederligt manér. Hela turen var lite improviserad. En 50 cl flaska i handen och ut i spenaten. Sprang om både en och två med flashiga vätskevästar á 1500 spänn längs vägen. Känns alltid bra att komma förbi sådana med en halvdassig gammal Loka-flaska i näven och bra klipp i löpsteget. 

Efter att ha varit eftersökt på nationell nivå sedan förra vecka infann sig äntligen mitt löpsteg igen. Det låg efter tre kilometer in i Skatås och lurade. Välkommen säger vi till det. Stänger veckan på numera modesta 3 mil. Vilket i sig är knasigt. Att 3 mil på en vecka har blivit ”en lugn vecka”.