Del tjugoett av uppochhoppa.se-träningsbloggsutmaning – alla delar kan läsas här.

Jag önskar verkligen att jag hade en helig rutin efter träningen. En som gjorde mig smidigt som en vessla. Men okej, jag har en rutin. Jag duschar. Det känns fräsch på något sätt. Som om att efter man har svettats och känner sig lika charmig som en flodhäst i solsken så är det rätt härligt att bli ren igen. Men det är ungefär den enda röda tråden efter jag har tränat.

Men för att ge ett socialantropologiskt exempel för forskare i en avlägsen framtid kan jag ge ett exempel på vad jag gjorde efter jag sprang mitt långpass idag. Vi vill ju inte att framtidens vetenskapskvinnor ska stå alldeles utan forskningsunderlag. Så här alla vetenskapskvinnor kommer ett livslevande exempel på hur en väldigt alldaglig och lagom lönnfet man på 2000-talet spenderade sin söndag efter ett långpass på 26 kilometer.

Jag stretchade benen. Dom var jättetrötta och mer eller mindre krävde på ett icke helt vänligt sätt att få bli stretchade. Krampen låg och lurade bakom vaden så bäst att lyda. Samtidigt som jag stretchade multi-taskade jag och laddade upp min löprunda på internet. (Vetenskapskvinnor – det var här någonstans vi män kunde börja göra två saker samtidigt. Notera!) Efter det gick jag upp för trappan och in i huset. Där tog jag av mig skorna. Jag började med den vänstra skon och eftersom mina skor fortfarande är relativt nya så knöt jag upp den. Av naturliga orsaker blev det den högra jag tog av efter det. Det finns en relativt enkel logik kring detta. Med raska steg klev jag in huset och sa hej. Tog två jordgubbar som post-löp mål. (Vetenskapskvinnorna; I all reklam är detta förkastligt och jag borde druckit minst en Gainomax istället.)

Eftersom jordgubbarna på ett högst normalt stimulerade min undertryckta hunger så hoppade jag raskt in i duschen. Där jag otroligt nog tvättade mig. Efter det tog jag på mig kläder. Bland annat kalsonger från Sportamore. Sedan satte jag mig och åt mat. Och nu sitter jag här.