Vi träffades en kväll i oktober. Länge hade vi gått och spanat på varandra. Via internet hade jag försökt ta reda på så mycket som möjligt om dig. Till dagen vi skulle träffas hade jag gått och köpt helt nya kläder som jag i smyg provat hemma. Lite nervös, det var jag inför vårt möte. Alla mina kompisar var inte jättepeppade på att vi skulle träffas. ”Ska du verkligen ge dig in i det där” var en inte helt ovanlig kommentar. Men jag hade bestämt mig för att ge det en chans. Man måste liksom pröva innan man dömmer var min tes och hur fel kunde det bli? I värsta fall var det bara att avbryta och sikta in sig på något annat.

Det var inte kärlek vid första ögonkastet, det var det inte. Men frisim – jag har verkligen kommit att älska dig. Inte alla dagar, det ska erkännas. Du liksom jag har dina sidor men för det mesta kommer vi väldigt, väldigt bra överens.