Måndagar betyder som vi alla vet crawlkurs. Och inte vilken crawlkurs som helst utan fortsättnings-crawlkurs nummer 1. Vi har alltså alla tagit oss från den grundläggande crawlkursen och kan i alla fall i teorin andas hyfsat när vi crawlar.

Simfröken var ordinarie simfröken men pågrund av akuthjärnsläpp kommer jag inte ihåg vad hon heter. Hon drillar oss hårt i alla fall. Det uppskattas. Alltid ett tydligt syfte med övningar och tydlig feedback till varje deltagare i kursen. Jag gillar det.

Vi inledde med att verkligen plaska och sparka med benen. Benen är min akilleshäl vilket också passar oerhört bra med tanke på att hälen sitter på benet. Eller i alla fall förlängningen av benet.

Efter det körde vi en serie. Det känns rätt fräckt att kunna säga. Att man ”körde en serie”. Lite löst och ledigt så där. Som om det var något man gjorde varje dag. Men så vi körde en serie då i alla fall.

1×50 plus 4×25 progressivt upp till tredje intervallen och fjärde med valfritt simsätt. Gånger två.

I banan bredvid mig simmade Karin (som mycket väl kan heta något annat, förlåt i så fall om du mot all förmodan läser det här) och simfröken hetsade givetvis oss mot varandra på sista intervallen. Så sista, sista intervallen tror jag gick på 18,5 sekunder. Är det bra eller dåligt? Världsrekordet på kortbana (Alltså 2x25m) är 20,30 och det är ju 10,15 per 25:a vilket innebär att jag bara 8,35 sekunder från världsrekordet!

Med lite övning så…