Ännu ett race. Jag hade den stora äran att få en ”present” av Martin & Emily när jag fyllde 30. ”Presenten” var en startplats till Tjur Ruset. En vecka efter Lidingö. Upplagt för ett riktigt succé-race med andra ord.
För er som inte är bekanta med Tjur Ruset så kan jag så här i efterhand berätta att det är lerigt. Jättelerigt. Jag hittar fortfarande lera på ställen där det absolut inte ska finnas lera. Den har liksom krupit in precis överallt. Visst förvarnade arrangören om att det skulle vara just lerigt men man tänker innan att ”det går nog att hålla sig på kanten så slipper man leran”. Det går inte.
Min vana trogen startade vi väldigt långt bak. Sista startledet. Nästan sist i det startledet. Vilket kanske inte gjorde så mycket. Det var knöligt att springa i början och det kändes som om vi sprang på ett långt led. Vilket också var precis vad vi gjorde. Tävlingen gick på gamla Ing 1 utanför Södertälje så det var inte utan att det kändes lite som lumpen all over igen.
Banan var verkligen, verkligen kuperad. Upp, ner och hit och dit. Ganska raskt hoppade vi ner i vatten vilket förvånande nog gjorde en blöt. Och när man bli blöt blir man snabbt kall. Så det blev också.
Sedan var det bara att trumma på. Fort gick det inte men roligt var det. Värst var utan tvekan de sista kilometrarna med mer swim-run-karaktär än run. 1.19 landade tiden på men den var helt oviktigt idag var känslan.