Ni trodde jag hade glömt bloggen. Det har jag inte. Ni trodde jag hade lagt ner träningen. Det har jag inte.

Tvärtom känner jag mig i oerhört fin form. Ett par motgångar har jag sprungit in i eller i alla fall en av medicinsk karaktär. Har inte riktigt känt att jag kunnat få utväxling på träningen på det sätter jag har velat haft. Jag har helt enkelt blivit lite för trött, lite för lätt. Den kloke kan här invända att det är just det som är tanken när man håller på att motionera, att man skall bli trött alltså men det jag talar om här är fel typ av trötthet. En känsla av att inte kunna maxa kroppen på samma sätt jag är van att maxa kroppen emellanåt. Så sagt och gjort så gick jag till läkaren. Som misstänkte astma. Kul, då blir det till att jogga resten av livet och aldrig ligga på tunga intervaller hann jag tänka innan den pedagogiska läkaren förklarade att om Marit Björgen kan ta OS-guld med astma så ska nog Johannes Sundlo kunna springa intervaller. Och det hade han ju onekligen en poäng i.

Som bara för att utesluta alla andra saker gjorde vi ett allergitest också, jag vet att jag är gräs- och pollenallergiker sedan länge och kör receptfri medicin för besvären men resultaten som kom tillbaka indikerade att det krävdes lite starkare grejer så att säga. Under 0.35 var tydligen ett friskt värde. Jag hade 9.72. Inte undra på att det har varit lite klurigt att ventilera lungorna.

Men om vi bortser från den lilla allergiska fadäsen så har träningen gått oerhört bra. Crawlkursen är igång. Löpträningen går fint. Har lanserat swimrunner.se och Lidingöloppet hägrar på lördag.

Kommer jag vinna det? Jag är ytterst tveksam till det.
Kommer jag komma runt? Det är jag väldigt säker på att jag kommer att göra.
Kommer det göra ont? Antagligen.
Kommer jag efter målgång, hemfärd och dusch gå och inhandla minst 1 kilo lösgodis? Det kan ni hoppa upp och sätta er på.
Kommer jag blogga om det? Var så säker.