Sist jag var ute och tränade i fjällmiljö var det 6 grader och mulet. Det känns djupt ironiskt att det idag var 7 grader och mulet. Må hända en aningen mer snö men det var väl egentligen den enda skillnaden. Plus att det var varmare idag, man måste ändå älska den svenska sommaren.
Om igår var en lite mer åka-ha-det-gött-i-solen-och-äta-våfflor-på-idyllisk-fäbodsvall så var tanken idag att köra lite av ett mer träningspass. En lite längre slinga och köra lite snabbare. På längdskidor. Detta otyg. Jag har ett par som man måste valla eller ja, det måste man väl kanske med alla skidor men det finns vallningsfria längdskidor och min pappa råkar ha två så tänkte jag att istället för att återuppleva gårdagens bakhala upplevelse så tänkte jag det här vallningsfritt måste prövas. Nu ska vi ha i åtanke att min käre far är ungefär ett huvud kortare än mig och följaktligen något lättare än mig. Men hur stor skillnad kan det vara tänkte jag i min enfald. Rätt stor skulle det visa sig. Uppåt hade jag fint fäste. Och uppåt var det till en börja med. Allt frid och fröjd. Och skidorna bet väldigt bra i snön. Dessvärre gällde även detta när uppförsbacken blev nedförsbacke. Jag kom ingenstans. Eller jo, om det var isigt och brant då gick det. Till nästa säsong ska jag lära mig valla.
