Om du slår upp valfri bilaga till de stora kvällstidningarna såhär års så är oddsen på att du får läsa något om löpning och hur enkelt det är att börja lika låga som på att det är fulla människor ombord på en Finlands-kryssning. Uppviglande artiklar som klämcheckt basunerar ut att ”Det är bara att ge sig ut, du har all utrustning hemma!”. Ingen på en kvällstidning har sprungit med en löpvagn.
Missförstå mig rätt. Jag älskar vår löpvagn. Den har blivit min tredje mest kära ägodel. Men det här med ”att bara ge sig ut” är ett minneblott. Att ge sig iväg med löpvagnen är ett logistiskprojekt i storlek med att bygga ut Panama-kanalen. För att allt skulle fungera klanderfritt skulle det egentligen behövts minst tre projektledare, varje gång vi ska ge oss ut. Och då ska vi bara ge oss ut kort runt knuten och så har det varit alla gånger vi sprungit. Men idag tänkte den övermodiga pappan utmana ödet och springa långpass med löpvagnen.
Låt oss först definiera långpass. I min värld är det ett löppass på minst 90 minuter. Om jag ska skarva och vara snäll så är det på över 60 minuter men det räknas bara halvt då. Så minst 90 minuter. För att man då inte ska gå sönder av tristessen som uppstår när man springer samma slinga om och om igen är det lämpligt att hitta en lite längre och varierad runda.
Ska man ut på en längre runda med en bebis är det oerhört bra att, förutom att själva bebisen ska med, ha med sig lite attiraljer till bebisen. Better safe then sorry som jänkarna brukar säga.

1. Vattentätpåse. 2. Ombyte 3. Underlägg för ombyte i naturen 4. Blöjor 5. Tvättlappar 6. Rumpsalva 7. Vatten 8. Akut-reserv-mellis
Nu ska tilläggas att vår bebis gillar att åka löpvagn, annars skulle barnavårdsnämnden omgående knacka på efter det här inlägget så det känns bra att förtydliga det. Det är ändå så mycket löst folk som knackar på vår dörr så vi behöver inte fler som hänger på låset där.
Hur det gick? Jotack. Bebisen satt i sex kilometer och pekade ut allt av intresse. Det vill säga i princip allt vi såg. ”Dä dä dä dä.” Efter sex kilometer somnade hon och sov restrerande 16. Jag fick inte användning av en enda attiralj. Better safe then sorry.
2 Comments
Anna Jansson
maj 15, 2016 at 10:25 e mDet är alltid likabra att katastroftänka!
Johannes Sundlo
maj 17, 2016 at 10:13 e mVerkligen!