Idag anklagade min kollega och ”vän” Adam mig för att hitta på ursäkter för att inte träna. Jag önskar så att det vore sant. Men nej. Efter ryggen kom förkylningen. Och den har liksom permanentat sig i kroppen. Den är förvisso bättre men fortfarande lite efterhängsen. Ungefär som småsyskon kan vara. Lite jobbiga och man vill helst av allt bli av med dem så man kan leka med sina balla kompisar istället.

Och jag skulle förvisso kunna skriva omfattande inlägg om hur det är att vara snuvig för jag har skaffat mig ingående kunskaper i ämnet om vi säger så men det är kanske inte så roligt att läsa om. Jag skulle behöva döpa om bloggen till Fräs Johannes också och det är dyrt med domäner.