Del tre av uppochhoppa.se-träningsbloggsutmaning – alla delar kan läsas här.

Först och främst. Det är långt kvar till jag blir 65. Jag vill bara göra det tydligt för eventuellt nytillkomna tittare. Skenet kan bedra och man kan på mina bilder eventuellt tro att 65 kanske inte är så långt borta men det är alltså jättelångt borta. Så långt borta att jag knappt har börjat pensionsspara än. Jättelångt borta som i att jag inte ens är halvvägs dit än sett från födseln.

Men 65-årsträningen kan komma att te sig på två olika sätt. Antingen kommer 65 bli det året jag börjar nå min fulla potential. Jag tänker att det är då min elitsatsning kan börja på riktigt. Förhoppningsvis har jag då äntligen tid att köra dubblaträningspass med sov-vila mellan passen, kan träna när jag vill och dricka proteinshakes och se ball ut.

Alternativt två är att jag blir en surgubbe. Som sitter i en park och lägger fällben på de som i glatt tempo springer förbi. Troligtvis kommer jag ha en hund som är ute och springer fritt och skäller på joggare och biter dem i hälsenan. Sedan möter jag upp mina kompisar, dricker whiskey på dagtid och förfasar mig över 5:2-dieten eller vad som kan tänkas vara på modet då.

Känner jag mig själv kommer verkligheten landa någonstans mellan dessa två.