1963 gjorde min farmor och farfar genidraget att bygga en stuga strax utanför Åre. Vilket hade mer med att min farmor och hela hennes släkt bodde här snarare än att de kunde sia om framtida huspriser på en bostadsmarknad som är orimligt pris-satt av 08:or i penisförlängande SUVs. Stugan är inte mycket för världen men den är vår. Och ligger i skogen. Och den är byggd för hand av min farmors systers man som var snickare med händer stora som dasslock och med en gedigen, hemmasnickrad livsfilosofi som hade fått de flesta moderna filosofer att framstå som noobs. Som den gången han fick frågan om han varit i på Åreskutan någon gång varpå han svarade ”Nej jag har aldrig haft något ärende dit”. Rimligt svar ändå. Vaför ska man dit om man inte har där att göra, även om man bor 10 minuter ifrån kabin?

Men som en konsekvens av detta har vi alltid firat påsk i Åre. Med undantag för 1995 och 2015 då det var bebis-boom i familjen och knoddarna var så nykläckta att de inte med hälsan i behåll kunde transporteras upp utan att socialstyrelsen skulle ingripa. Att det blivit påsken beror på att det enligt min pappa alltid tycker det är för kallt innan. Så det har blivit påsken.

Den hugade bloggläsaren har också viss kännedom om att jag bott här uppe. Först av och till och sedan mer permanent. Innan jag så att säga klippte mig och skaffade ett jobb och flyttade till storstan och blev ”en av dom”. En av dom som kommer på besök och som har mer pengar än tid. Det känns alltid speciellt att komma tillbaka, på gott och ont.

Pulkapremiär!

Men nu är vi här i alla fall. Ihop med lill-knodden som gjorde pulkapremiär idag. 5 kilometer i Åre Björnen. Lagom svettigt och lagom ansträngande. Premiär i samma pulka som en annan drogs runt i en gång i tiden. En lagom första dag helt enkelt. Hon var lika nöjd i pulkan som i löpvagnen. Det är fint att ha en knodd som gillar att hänga på ut i terrängen.